Det har nu gått nästan tre år sen det andra betaltjänstdirektivet, mer känt som “PSD2”, trädde i kraft i januari 2018. Direktivet syftar till att bidra till att utveckla en EU-omfattande marknad för säkra och effektiva elektroniska betalningar. Det finns en tydlig trend som pågått flera år som handlar om att allt fler konsumenter ändrat sina betalningsvanor avsevärt. Förutom det växande antalet kortbetalningar har e-handeln och de smarta telefonerna skapat förutsättningar och behov för nya betalningssätt.
En jämnare spelplan inom "payments"
Genom PSD2 vill man skapa likvärdiga villkor för både befintliga och nya aktörer på marknaden, vilket ska möjliggöra för nya innovativa betalningsmetoder att nå ut till fler människor. Det ska helt enkelt bli en jämnare spelplan mellan de stora traditionella bankerna och de mindre fintech-uppstickarna.
För att göra detta möjligt utökas synen på betaltjänster till att omfatta så kallade “kontoinformationstjänster” och “betalningsinitieringstjänster”. Med dessa tjänster kan de mindre, snabbrörliga uppstickarna genom kundens tillåtelse få tillgång till kontoinformation och även genomföra betalningar på kundens uppdrag. Det är nu möjligt att bygga innovativa och spännande betaltjänster utan att vara en bank.
Från "scraping" mot öppna API:er
Många av er tänker nog att innovativa lösningar som bygger på kontoinformation har funnits länge. En känd aktör inom området, Tink, lanserade sin ekonomiapp redan 2013. Skillnaden är att den teknik som historiskt har använts för att få kontoinformation har skett genom så kallad “screen scraping” där man använder kundens inloggning för att samla in data som visas på skärmen (ofta ofullständig, långsam och osäker). En annan vanlig metod är att man genom kundens inloggning hämtar data från samma privata gränssnitt (“API”) som bankens egna mobilapp använder (“reverse engineering”).
Med PSD2 vill man gå ett steg längre än “reverse engineering” och faktiskt sätta en standard med “öppna” API:er där man som licensierad betaltjänstleverantör, vilket ställer höga krav på hantering av säkerhet och risker, och kundens tillstånd kan hämta kontoinformation och initiera betalningar.
Börjar vi närma oss Open Banking?
Med ett tydligt europeiskt regelverk på plats och med nya krav på banker att öppna upp API:er till licenserade betaltjänstleverantörer kan vi se hur de första stapplande stegen mot “Open Banking” är tagna, iaf inom området “payments”. Även om mycket arbete återstår och behovet av gemensamma marknadsstandarder är högt, kan vi konstatera att mängden nya intressanta uppstickare med innovativa lösningar inom området “payments” fortsätter att öka. Och med det även ett ökat kundvärde.
"Med öppna API:er även inom "Savings" och "Lending" kan vi börja erkänna "Open Banking” som något annat än en spännande intellektuell tankeövning."
När vi börjar kunna mäta och se det värde som skapats från ett gemensamt EU-ramverk för betaltjänster lär inte utvecklingen stanna där. Samma typ av utveckling borde kunna ske inom en mängd andra områden där sparande känns som ett naturligt nästa steg. Precis som att en licensierad betaltjänstleverantör med kundens tillstånd kan kommunicera direkt med bankernas öppna API:er som rör transaktionskonton borde motsvarande aktör inom sparande, med kundens tillstånd, ges möjlighet att kommunicera direkt med API:er som rör sparkonton (ISK etc.). Precis som kontoinformations- och betalningsintieringstjänster gör betaltjänster mer tillgängliga skulle öppna API:er inom sparande göra investeringstjänster mer tillgängliga för bredare kundgrupper och leda till innovativa sparandelösningar.
Med öppna API:er även inom "savings" och "lending" kan vi börja erkänna "Open Banking” som något annat än en spännande intellektuell tankeövning. Även om man tenderar att överskatta förändringstakten på kort sikt så är det mycket som talar för det motsatta på lång sikt. Vi kan bara spekulera kring vilka marknadsaktörer som kommer bli vinnare och vilka som blir förlorare i detta nya ekosystem men att kunderna kommer ut som vinnare råder det ingen tvekan om.
