När det kommer till fondsparande dyker ofta begreppen aktiv och passiv (index) förvaltning upp. I detta blogginlägg tänkte vi hjälpa dig att reda ut vad det innebär att en fond är aktivt eller passivt förvaltad och vad det får för betydelse för ditt fondsparande.
Vi börjar med aktiv förvaltning, vad är det?
Mycket förenklat kan man beskriva aktiv förvaltning genom att fondens förvaltare gör aktiva val att placera fondens tillgångar i de finansiella instrument, t.ex. aktier, som förvaltaren bedömer ge högst avkastning med hänsyn till risken i placeringen. Aktivt förvaltade fonder har ofta som målsättning att överträffa avkastningen hos ett jämförelseindex (mer om det snart) eller att generera avkastning i absoluta tal.
Vad är ett index och när blir det ett jämförelseindex?
Ett index beräknas ofta som värdet av en eller flera underliggande tillgångar eller priser, räntesatser eller andra värden eller mätningar. Indexet beräknas, fastställs och görs tillgängligt av en indexleverantör. Ett av världens mest kända aktieindex är S&P 500 och mäter avkastningen på de 500 största bolagen noterade på amerikanska börser. När ett index används för att jämföra och mäta utveckling blir det ett så kallat jämförelseindex.
Eftersom index har en viktig funktion i de finansiella systemet ställs hårda legala krav både på indexleverantörer och exempelvis fondbolag som använder jämförelseindex för att jämföra och mäta avkastning.
Och passiv förvaltning, vad är det?
Vid passiv förvaltning har förvaltaren en annan målsättning med sin förvaltning jämfört med aktiv förvaltning. För en passiv förvaltare handlar det istället om att köpa finansiella instrument som i största möjliga mån replikerar ett specifikt jämförelseindex. Vid förvaltning av indexfonder består det löpande förvaltningsarbetet i huvudsak av att innehaven i fonden kontinuerligt justeras för att överensstämma med tillgångarna i det index som fonden speglar eller replikerar.
Går det att mäta hur aktiv en fond är?
Även om diskussionen ofta handlar om en fond är aktiv eller passiv så är det ofta mer korrekt att se det som en skala där en aktiv fond kan vara mer eller mindre aktiv. Ett av de vanligaste sätten att bedöma aktiviteten i förvaltningen är att granska hur mycket fondens avkastning eller innehav avviker från dess jämförelseindex.
För att mäta avvikelse används begreppen aktiv risk (eng. ”tracking error”) respektive aktiv andel (eng. ”active share”). Aktiv risk fokuserar på avkastning och mäter skillnaden mellan fondens avkastning och avkastningen hos dess jämförelseindex över tid. Aktiv andel utgår istället från innehaven och mäter hur fördelningen av fondens innehav förhåller sig till jämförelseindex. Noll procent aktiv andel innebär att fonden har exakt samma innehav och samma fördelning av innehaven som dess jämförelseindex, medan 100 procent innebär att fondens innehav inte finns representerade i indexet.
Var ligger det största kapitalet och hur ser trenden ut?
Om vi tittar på det totala fondkapitalet i Sverige så är den absolut största delen av kapitalet placerad i aktivt förvaltade fonder. Däremot har vi sett en tydlig trend de senaste tio åren mot ökade placeringar i indexfonder. Sedan år 2010 har indexfondernas andel av den totala förmögenheten i aktiefonder ökat från 6 procent till närmare 17 procent.
Spelar det någon roll om en fond är aktiv eller passiv?
Under senare tid har aktiv och passiv fondförvaltning diskuterats flitigt, inte minst i förhållande till den årliga avgift som förvaltaren tar ut för förvaltningen av fonden. Flera akademiska studier och jämförelser har genomförts både i Sverige och utomlands.
Att det är dyrare för ett fondbolag att bedriva aktiv förvaltning är det få som ifrågasätter. Aktiv förvaltning kräver ofta att en förvaltare lägger ner resurser på att analysera de bolag som investeringarna avser vilket kan jämföras med en passiv förvaltare som istället fokuserar helt och hållet på att replikera ett jämförelseindex.
Om man som fondsparare ska investera i lite dyrare aktiv förvaltning eller istället investera i passiv förvaltning är en fråga som sannolikt fortsatt kommer diskuteras flitigt. Även om denna fråga inte har något enkelt svar leder den ofta till intressanta diskussioner och bidrar till en marknad där seriösa förvaltare får möjlighet att motivera både sin förvaltningsstrategi och sina avgifter medan mindre seriösa förvaltare får bekänna färg.
